Jag har svårt att sova ibland... det beror nog mycke på att jag just nu har så enormt mycke tankar!

Det är nu ett år sedan man satt på sjukhuset och vakade, det är tur att min älskade morfar gav mig så enormt många fina stunder på slutet.

Dom sista krafterna gav han oss och det kändes så skönt att han fick somna in utan att behöva lida, det var han värd!

Så mina tårar har fått vänta, jag har nog försökt glömma, har inte velat inse, men jag är glad för dom åren vi fick tillsammans, och att vi har ställt upp för varandra.

Jag tror stundvis på saker, men det är nog mest hoppet som försöker göra sorgen lättare att bära.

Det finns fler som jag saknar, men nu är tårarna på mina kinder pga att jag saknar min morfar, som även var min bästa vänn.

Det är svårt att inse vilken påverkan folk har i ens liv medans man fortfarande har dom vid ens sida, det är den dagen folk går sin väg på ett eller annat sätt som man inser vad det är man har haft, detta gäller både bra och dåliga saker.

-Puss- (Ta hand om er, & era nära & kära!)