Har hänt massor idag, blivit utsnörd ur huset.. bor iof inte där men innan fredag måste jag ha hämtat alla mina saker, som om jag har någonstans att ha dom!! =/

Men det löser sig alltid, allting kommer lösa sig på något sätt...(men till vems fördel?)

Sen börjar jag fundera vem fan tror du att du är?
Tror du seriöst att du kan komma och bestämma vem jag ska träffa och inte, vem jag ska vara kompis med och hur jag ska leva mitt liv?

Efter allting som nu har hänt så har du mage att ställa ett ultimatum, i mina ögon ser det ut så här "han som får mig att må dåligt eller han som får mig att skratta oavsett hur jag mår"

Du vet att allting grundar i att jag mått dåligt.. Men du kan inte slänga omkring mig som en vante som du försöker fiska tillbaka efter att du kastat den i sjön!!!

Förlåt för det jag har gjort mot dig, det är inte shysst men samtidigt så är vi inte tillsammans längre så jag måste få göra egna val och egna misstag!!!

"Ängeln kom till mig - men nu tror jag att jag håller på att förlora den"